Jag läser gärna en rödgrön tidning men Dagens ETC blir alltmer jobbig att läsa. Synen på biobränslen är felaktig och man låter inga andra röster än den ehrenbergska ståndpunkten få plats. Numera är det inriktning på avslöjandereportage, en inriktning som gör tidningen till en ständig Uppdrag granskning. För journalister är detta lockande eftersom man delar ut priser till varandra för avslöjanden, men allt kan inte diskuteras i svart och vitt, eller att det ligger något dolt bakom en fasad. Man hamnar i ett tvång att avslöja något i varje enskilt fall, när det i själva verket är fråga om dilemman, avvägningar eller brist på kunskap.
Att se samma fairtradeannonser fem år i sträck säger något om vilken syn tidningen har på läsarens intelligens: Läsare ska övertalas, inte övertygas. Likaså att ständigt bli uppvaktad om att skänka pengar, som liknar vad ett politiskt parti sysslar med. Det är inte lockande att skänka pengar till ett tidningsparti som har en överdriven uppfattning om solcellernas betydelse för energiförsörjningen. Jag kommer att gå miste om Aleksa Lundbergs krönikor och Tomas Kåbergers ledare, vilket är synd. Droppen blev Martin Aagårds slafsiga recension, eller vad det nu var, om SVTs Historien om Sverige: Inte ett ord om gestaltning! Att få se hur de första människorna kunde ha sett ut som följde isranden norrut är en bedrift. Att det samtidigt är ett risktagande förstår vem som helst då faktaunderlaget är så knapert, och påståendet att historieskrivningen bara är en reflex av samtiden är ju faktiskt historikerna väl medvetna om, mer så än denne amatörrecensent.
Mats Bladh 