Feminism efter jagockså

Det är inte lätt för anti-feministerna nu när kvinnor i den ena yrkesgruppen efter den andra redovisar sina erfarenheter av övergrepp och kränkningar. Berättelserna talar om en respektlöshet och ett utnyttjande av maktposition som förvånar, i alla fall mig. De som försöker sanktionera skillnader mellan män och kvinnor med hänvisning till naturliga skillnader, måste nu lägga till någonting om de ska kunna betraktas som civiliserade personer.

Men även feministisk teori behöver få ett tillägg. De centrala begreppen fångar inte in övergrepp med hot om stängd karriär. Kanske har det att göra med att feminister vill undvika att generalisera från medelklass- och intellektuella kvinnors erfarenheter. I vilket fall som helst har ”glastaket” och ”underrepresentationen” fått en mycket konkret förklaring som ligger strax under våld. Något som behöver begreppsliggöras just som sådant.

Företrädare för Nationella sekretariatet för genusforskning skriver (DN 23 november 2017) att genusforskningen ifrågasätts därför att den ifrågasätter maktordningar som ger vita, heterosexuella män företräde till makt och tolkningar. Jag är inte övertygad. Snarare är det ifrågasättande av könsidentiteten som sådan som sätter igång reaktionerna – att könet inte är givet, att man kan ändra det och fylla det med nytt innehåll. Det behöver inte ha direkt med makt att göra, utan det är snarare något existentiellt. Här finns en likhet med nationell och kulturell identitet. Högerpopulismen vinner sina framgångar just här, i behovet av en identitet, att få behålla sina vanor, att få tillhöra en större gemenskap.

Annonser
Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Långsiktig bostadspolitik

Det går visserligen inte att lösa problem ‘en gång för alla’ genom att etablera några principer för bostadsförsörjningen, men det går heller inte att låta akuta problem styra debatten.

Värdestegring är segregerande! Den obehagliga sanningen här är att även medelklassen kan hösta in oförtjänta vinster på fastigheters, och hyreslägenheters, värdestegring. Problemet är egentligen inte vinsterna eftersom den som säljer måste köpa till ett lika högt pris, såvida köparen inte vill försämra läget eller någon annan kvalitet. Det gäller även svarta överlåtelsepengar för hyreslägenheter. Men det har skapats en upptrissning som gör att hushållets inkomst blir alltmer avgörande för var man bor, vilket har en hel rad effekter på upplevda klyftor, skolval med mera. Men det finns också inkomstomfördelande effekter eftersom hushåll med lägre inkomster, som egentligen inte har råd med dyra bostäder, genom ren tur kan åka snålskjuts på framförallt lägesvärdestegringar. Reavinstskatt ska attackera just detta. Reavinstskatten kan alltså drabba hushåll med svagare inkomster än de med höga. Det gäller dock inte kostnad för hyreskontrakt. På lång sikt måste en värdestegringsskatt införas som är mer rättvis, man kan kalla den markvärdesskatt om man vill, och varför inte åberopa Henry George. Någon form av fastighetsskatt på alla typer av fastigheter måste till för en långsiktig lösning. Det skulle ge inkomster åt staten för att stödja olika typer av bostadsbyggande som det anses vara kut behov av.

Återupprätta bruksvärdesystemet! Nationalekonomernas fördomsfulla prat i Assar Lindbecks efterföljd måste avvisas. ”Marknad” är aldrig ”perfekt marknad” där vi i någon slags demokratisk ordning fördelar resurser ”effektivt”. Den perfekta marknaden är en utopi och verkligheten kommer alltid att se dålig ut jämfört med denna fiktion (eller ”jämförelsenorm” som Bentzel, Lindbeck och Ståhl talade om 1963 i Bostadsbristen). Den grundläggande bilden av hyresmarknaden borde istället vara en fråga om konjunkturellt över- och underläge för hyresgäster och hyresvärdar: När det är överskott på bostäder på orten har hyresgästen ett övertag eftersom outhyrda lägenheter är en förlust för värden; När det är underskott på bostäder har hyresvärden ett övertag och kan välja och vraka bland hyresgästerna. Det är därför viktigt, inte bara med besittningsskydd utan också med allmännyttiga hyresbostadsföretag som är stora på orten och har som uppdrag att stabilisera hyresläget över brist- och överskottskonjunkturer, och inte att generera vinster som levereras till kommunerna.

Publicerat i Ekonomi, Politik | Lämna en kommentar

Lena och Leif

Lena Andersson har inte begripit att det inte finns oinskränkt äganderätt på någonting, i sitt ironiska försvar av Leif Östlings intervjutabbe (DN 17-11-11). Ståndpunkten från vilken LA ironiserar är en primitiv dikotomi: Antingen full äganderätt till intjänade pengar eller statens oinskränkta rätt till alla penningströmmar. Så är det ju aldrig och har aldrig varit, förutom i vissa liberala utopier och ursprungsmyter om att det ‘från början’ bara fanns Robinson Crusoar.

Det finns ett otal lagar och regler för hur man får handskas med sina ägodelar och vad som anses vara rättmätiga inkomster. Hyresvärdar som inte sköter sina hus kan bli satta under tvångsförvaltning, alltså de kan inte göra vad som helst med sina inkomster. Det har förekommit att politiska partier som svurit sin tro till liberalismen förespråkat familjebidrag, i praktiken lön för att vara förälder. Föräldrar som tar emot barnbidrag men försummar sina barns konsumtion anses vara moraliskt skyldiga till stöld. De entreprenörer som organiserar flyktingstransporter över Medelhavet anses inte göra ett samhällsnyttigt jobb, i alla fall anser inte EU det. Vad som anses vara rättmätig grund för pension har ändrats flera gånger sedan början på 1900-talet. Att en klass av direktörer och styrelseproffs ger varandra höga löner, avgångsvederlag, pensioner och bonusar har knappast någon grund i eviga principer som Lena Andersson kan skriva under på.

Ändå ska det ironiseras över reaktionerna på föraktet för välfärdsstaten som Östling gjorde sig skyldig till. Nu har Leif bett om ursäkt, åberopat sin bakgrund hos SSU, och säger sig inte försvara den position som nu Lena försöker göra salongsfähig.

Publicerat i Ekonomi, Politik | Lämna en kommentar

1789 och 1917

Någon gång borde journalister på liberala tidningar påminnas om den antidemokratiska liberalismen på 1800-talet. Den medelklass som ledde nedrivningen av det feodala Frankrike önskade inte någon folksuveränitet. Robespierre hade visat att när folkets breda lager drogs in i det politiska spelet var det ett hot mot friheten. ”Den moderna friheten  var frihet till privat livsutveckling: Yttrandefrihet, näringsfrihet och rättssäkerhet”, skriver Kåre Tønnesson i sin bok Revolutionen som skakade Europa. Att delta i det politiska livet var ingen mänsklig rättighet, utan snarare ett arbete som krävde kompetens och oberoende. Rikedom gav politikern den oavhängighet och upplysning som krävdes, men allmän rösträtt var ett hot. Därför utvecklades den auktoritära liberalismen under Napoleons tid, med dennes skarpa gränsdragning mellan militär och civil statsapparat.

revolutionen-som-skakade-europa-frankrike-1789-1815

När nu ryska revolutionen betecknas som en ”statskupp”, och inte en revolution över både februari och oktober, så syns inte att Ryssland hade en övermogen rest av feodal kungamakt, att någon allmän rösträtt inte existerade någonstans (utan snarare initierades nu som ett inhemskt svar på upproren i Ryssland), och inte att den Putin-regim Ryssland fått har uppenbara likheter med 1800-talets Napoleon-liberalism.

Publicerat i Historia, Politik | Lämna en kommentar

Ett korrektiv mot klimatdeterminismen

Fredrik Charpentier Ljungqvist har forskat om klimatet i tio år. Mig veterligen finns ingen som kombinerar ett humanistiskt ämne, historia, med ett naturvetenskapligt, klimatologi, på ett så avancerat sätt att det resulterat i publiceringar i Nature som förstanamn. Denna unika kombination märks framförallt i de anslutande kapitlen i den populärvetenskapliga och sammanfattande boken Klimatet och människan under 12000 år (Dialogos, 2017).

140456_1

Sommartemperaturens förändringar i Europa under 2000 år baserade på trädringsdata avseende medeltemperatur juni-augusti som avvikelser för medelvärdet 1960-1991. Publicerat i Forskning & Framsteg nr 4, 2014.

Den offentliga debatten om klimatet håller sig på en mycket enkel nivå: Om det är fråga om en temperaturhöjning under de senaste decennierna, om människan har orsakat den förstärkta växthuseffekten, eller vad man kan göra för att förhindra ytterligare global uppvärmning. Men FCL ger en mycket mer nyanserad bild av osäkerheterna i forskningsläget, till exempel att klimatmodellerna uppvisar brister. FCL:s forskning går ut på att ta fram nya källor, såsom data från trädringar, för att rekonstruera temperatur och nederbörd under tusentals år och för olika världsdelar. Modellerna fångar inte upp vissa variationer, så andra data är viktiga bidrag till klimatforskningen. En annan sak han påpekar är att det råder osäkerhet om exakt hur stor andel av uppvärmningen som beror på växthusgaser och på andra naturliga faktorer, såsom solfläckar och jordaxelns lutning.

klimatet-och-manniskan-under-12000-ar

Bokens viktigaste bidrag är ändå bilden av konsekvenserna av uppvärmningen. Genom hela framställningen framhåller FCL att effekterna av klimatförändringar (inte bara uppvärmning utan också nedkylning) kan slå olika beroende på hur samhället är organiserat. Det har inte bara med att effekterna vid jordytan slår olika i skilda delar av världen: Torka på ett ställe, och mer nederbörd på ett annat. Även inom en region kan samhället anpassa sig olika bra. Historiska exempel visar att länder med fattigvård, import av livsmedel och goda transporter, kan undvika de värsta konsekvenserna av missväxt, medan länder med bättre naturliga förutsättningar för jordbruk kan drabbas av svält där utjämnande mekanismer saknas. Klimatförändringar kan påverka den sociala stabiliteten, men vi kan inte säga vad som blir konsekvenserna enbart på den grunden, eftersom samhällen är organiserade på olika sätt. Men FCL vill inte gå så långt som han menar att Amartya Sen gör när denne enbart pekar på den orättvisa fördelningen.

Publicerat i Forskning, Historia, Klimat | Lämna en kommentar

Finns det en räddning för klimatet?

Global Carbon Project är ett samarbete mellan 57 forskningsinstitutioner och 74 personer i 14 länder. ”Projektet” publicerar trovärdiga och intressanta data kring främst koldioxidutsläpp och -sänkor.

GCP Utsläpp Intensitet

En sak som är glädjande är att utsläppen har minskat under de senaste åren. Det är Kina som står för den stora förändringen efter ökningen 2002-2009, och det är kolanvändningen som minskar. Att minskningen skulle höra samman med finanskrisen 2008 är inte troligt, snarare har vi ett instabilt finansiellt system som kan ge upphov till nya kriser, inte en ständigt pågående kris.

En sak som inte är glädjande är att koncentrationen av koldioxid i atmosfären inte minskar trendmässigt. Från CDIAC:s hemsida får vi bekräftat att medeltemperaturen stiger fortfarande. Det är vad man kan räkna med eftersom många kolmolekyler stannar kvar i atmosfären under mycket lång tid, hundratals år.

Hinner mänskligheten med att stabilisera temperaturhöjningen till 2 grader över förindustriell nivå? Räcker det med utsläppsminskningar, eller krävs också att tekniker för negativa utsläpp (NET) införs? Pete Smith och 39 andra forskare skrev i Biophysical and economic limits to negative CO2 emissions, i Nature Climate Change 2015 att:

Although deep and rapid decarbonization may yet allow us to meet the <2°C climate goal through emissions reduction alone, this window of opportunity is rapidly closing and so there is likely to be some need for NETs in the future.

Jag får intrycket att det är sista chansen nu för att gå på bara ett ben. Om inte utsläppen nu kulminerar och börjar minska på 2020-talet, blir det nödvändigt med att ta tillbaka kolmolekyler i atmosfären och stoppa ned dem i jorden.

Publicerat i Forskning, Klimat | Lämna en kommentar

Dianne Reeves 6 oktober 2017

Jag blev lite orolig när bandet började spela låt nummer två utan att Dianne själv kommit in på scenen, men just då kom hon in. Sextioett år, och ”still having fun”, sjöng hon som väntat i medeljazzstil. Men det var förvånande att hon sjöng en låt av Pat Metheny med ordlös sång, jag tror det var Have you heard från Letter from home (Pat Metheny Group, 1989). När Reginald Veal bytte till ståbas var det svårt att höra att det skulle bli början på All blues (Miles Davis), men så blev det, i alla fall kom den i samma sjok.

IMG_2701

Det var irriterande till en början att så många tog bilder med sina mobiler, inklusive med blixt! Men denna irritation fick jag äta upp eftersom DR uppmanade mot slutet att vinka med ljuset från en mobil. Och vi då ändå var igång tog jag en bild.

Publicerat i Musik | Lämna en kommentar