Elbilen och slumpen i historien

Kunde utvecklingen ha tagit en annan väg? Historiker har uppmärksammat att det fanns tre biltyper parallellt i USA vid förra sekelskiftet: Ångbil, elbil och bil med förbränningsmotor. Kunde elbilen ha vunnit?

Några har hävdat att det var ren slump som avgjorde – om tärningen rullat annorlunda skulle vi lika gärna ha ång- eller elbilar idag. Ett litet övertag i början kan förstärkas av att en typ blir föremål för ständiga förbättringar. Två omfattande studier av elbilens chanser gjordes, eftersom vi idag är intresserade av miljövänliga bilar.

colff1900txal

Men författarna låste sig vid en viss tolkning: De undvek batteribilens korta räckvidd med att bilen kunde ha blivit en stadsbil, inte en universell bil. Problemet med den tolkningen är att det var just ”touring” för bland annat ”picnic” som efterfrågades.

Något som faktiskt öppnade för en annan utvecklingsväg var de elektriska spårvagnarna. Linjerna förlängdes till andra städer med många hållplatser längs järnvägen. De blev mycket populära bland annat för att man kunde åka på söndagspicknick! Man kan tänka sig elbilar i städerna som komplement till dessa. I själva verket var detta affärsidén för Electric Vehicle Company, elbilstaxi i New York vid sidan av spårvagnarna.

Men det blev inte så. Istället konkurrerades spårvagnarna ut av ökat bilinnehav. Det är i grund och botten den individuella rörligheten som är kärnan i den djupa kärleken till bilen vi ser ännu idag: Att åka vartsomhelst närsomhelst.

De elektriska spårvagnarna ger paradoxalt nog en förklaring till varför batterier inte förbättrades. Spårvagnsbolagen förkastade batterier till förmån för luftledningar och strömavtagare. Istället riktade batteriindustrin in sig på startmotorer för bilar med förbränningsmotorer. Det var inte förrän långt senare när litium-jon-batterier utvecklades för datorer och mobiler som elbilen kunde få en renässans. Det kanske man kan kalla slump.

Publicerat i Energi, Forskning, Historia | Lämna en kommentar

Om förnybar el

En rationell väg mot 100 procent förnybart elsystem vore att kombinera och anpassa avvecklingen av kärnkraften med utbyggnaden av vind- och solkraft. Nu finns dock en inflytelserik opinion, främst inom Svenskt näringsliv, som vill bevara kärnkraften. Men E.ON och Vattenfall har insett att det blir för dyrt (eller snarare kommersiellt osäkert) att bygga ny kärnkraft, därför hamnade energiöverenskommelsen på en position som sa att de sex kraftverk som kraftägarna vill driva vidare ska få göra så, och att statliga stöd till ny kärnkraft inte kommer i fråga. Därmed bibehålls en stor mängd kärnkraft, antagligen fram till 2040-talet.

Hade istället en plan för stegvis avveckling inletts hade elpriset stigit och ett antal förnybara elenergikällor blivit lönsamma. Landbaserad vindkraft i första hand, men också solceller (som är populära även då återbetalningstiden är lång eftersom många enskilda hushåll ser decentraliserad el som ett värde i sig). När man inte vill samordna avveckling av icke-förnybar med utbyggnad av förnybar el, utan vill behålla kärnkraft under lång tid och samtidigt bygga ut det förnybara, ja, då måste man ha ett stödsystem. I Sverige har vi ett elcertifikatsystem, det är ett slags kvotpliktssystem som tvingar vissa företag att producera en viss mängd förnybar el. Jag ser det som osannolikt att ett förnybart elsystem skulle kunna ha lika låg elprisnivå som ett traditionellt svenskt elsystem med en kombination av vatten- och kärnkraft. Och det är just där skon klämmer eftersom svensk energipolitik sedan 1906 har präglats av en ambition att producera billig el till för svensk exportindustris konkurrenskraft.

Nu finns det något som heter havsbaserade vindkraft som har varit dyr att bygga – men kostnaderna sjunker – och som har den del andra fördelar. Det finns de som hävdar att havsbaserad vindkraft i Östersjön har en del speciella villkor som inte kan reduceras till erfarenheterna från brittiska, holländska, tyska och danska kraftverk i Nordsjön. Det skulle vara ett skäl för Sverige att iscensätta en testpark någonstans i Östersjön, nationen med den längsta östersjökusten till gagn för alla länder runt detta innanhav.

Men regeringen beställde istället en ”samhällsekonomisk analys” av Energimyndigheten. En sådan tar inte hänsyn till att ny teknik alltid är dyrare än gammal. Nationalekonomin har låst sig vid en statisk analys men har också fått en remarkabelt stark ställning i politiska kretsar. Regeringen förstår inte vad den beställer och nationalekonomerna tror att ”marknaden” är rationell, avger ett ”objektivt” svar, så den samhällsekonomiska analysen går ut på att räkna fram vad en perfekt marknad skulle ha gett. Eftersom gammal teknik genomgått sina lärkurvor kommer den alltid ut som billigast vid samma mängd energi.

http://www.energimyndigheten.se/nyhetsarkiv/2017/havsbaserad-vindkraft-viktigt-pa-sikt/

 

Men regeringen begärde också en bedömning av ”marknadspotentialen”, varför Energimyndigheten, som internt är oförmöget att ta sig ur den ”samhällsekonomiska kalkylens” begränsningar, säger först bu och sedan bä till havsbaserad vindkraft. Bu därför att havsbaserad vindkraft är dyrare än de som finns inom elcertifikatsystemet, och där gynnas förstås de billigaste bland de förnybara, och bä eftersom kostnaderna för havsbaserad vindkraft sjunker ganska snabbt och i framtiden ska ju kärnkraften ändå avvecklas och ersättas med ett elenergislag som kan byggas i större enheter.

Så fort ett system har inslag av handel försvinner allt kritiskt tänkande. Hela tiden denna tror på att marknader ger ett objektivt svar, den verkliga kostnadsjämförelsen, en jämförelse som anses vetenskaplig och saklig. Men det finns ingen teknik som varit lönsam från första dagen, även vattenkraft och kärnkraft har haft statligt stöd och gynnsamma villkor. Som den statiska analys som ”samhällsekonomiska analyser” är hamnar den så gott som alltid på en konservativ slutsats: Det som dominerar elsystemet måste vara effektivt och önskvärt eftersom de kommit fram på marknaden. Eller, det som finns måste vara bäst annars skulle det inte finnas.

Publicerat i Ekonomi, Energi, Politik | Lämna en kommentar

Imponerande av DN

Bajs, kanyler och onani i en kyrka i Kristianstad spreds på Facebook. För alla dem som blir mer rädda för invandrare än för Breivik, Mangs, Ausonius och andra mördare blev det en sann nyhet som bekräftade en redan intagen ståndpunkt. När man börjar tro att ”medierna ljuger” behövs ”alternativa fakta”. Nu har Måns Mosesson och Anders Hansson letat upp källan till den falska nyheten – imponerande! Tala om konkret källkritik! Michael, som intervjuas av DN, tror ändå inte på att nyheten var falsk! Vill man inte tro på något räcker inte fakta – det måste vara en muslimsk konspiration, tror han. Det enda som finns i denna världsuppfattning är ”kulturellt avstånd” mellan ”oss” och de valloner och holländare som grundade svenska industrier och städer på 1600-talet.

http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/harifran-sprids-en-fejknyhet-om-vilka-som-skandat-en-kyrka-i-sverige/

 

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Ett hot mot vetenskapen

Det vore otänkbart i Sverige att Karolina Skog, chef för Miljö- och energidepartementet, skulle förbjuda Naturvårdsverket att publicera sina egna rapporter förrän dessa godkänts av henne. Men så är det på väg att bli i USA. Trump kräver att hans egen administration först ska godkänna rapporter från Environmental Protection Agency innan de får publiceras.

unknown

EPA scientific studies must be vetted by administration before release

 

Publicerat i Energi, Forskning, Klimat, Politik | Lämna en kommentar

En Trumptaxonomi

Kognitionslingvisten George Lakoff har kategoriserat Donald Trumps Twittermeddelanden i fyra typer (lyssna på radiokanalen WNYC, ”A Taxonomy of Trump Tweets”, se också Kristoffer Ahlströms krönika in DN 25 januari, 2017).

george-lakoff-260

  • Förebyggande inramning (pre-emptive framing), att var först med att påstå något;
  • Avledning (diversion), att byta fokus från sakinnehållet;
  • Testballong (trial balloon), att testa extrema idéer;
  • Omriktning (deflection), att skylla på motståndaren.

Ett uttalande innehåller alla fyra typerna:

”Intelligence agencies should not have allowed these fake news to leak into the public. One last shot at me. Are we living in Nazi Germany?”

Inramning därför att påståendet fokuserar på ”falska nyheter”; Avledning därför att det handlar om nyheterna var falska eller riktiga istället för innehållet; Omriktning därför att beskyllning riktas mot säkerhetstjänsten; Testballong därför att den extrema idén att säkerhetstjänsten agerar som i Nazityskland kastas fram.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Ojämlikhet, på tapeten

Kan det vara så att den ökade ojämlikheten i USA, Sverige och många andra länder, har fått den uppmärksamhet den förtjänar? Hos inflytelserika bedömare som OECD och hos nationalekonomer? Kumhof, Rancière och Winant skrev i American Economic Review 2015 105 (3), 1217-1245, om den ökade ojämlikheten och att den skapar instabilitet.

dia

Resonemanget går ut på att att de rikaste fem procenten av befolkningen har en avtagande benägenhet att konsumera ju mer de tjänar, och istället lånar ut sina pengar, till den övriga befolkningen. Den ökade skuldsättningen hos 95 procent av befolkningen ger upphov till instabilitet, till exempel inför snabba prissvängningar som högt skuldsatta inte kan hantera. De presenterar data som stärker hypotesen för både 1920-29 och för 1983-2007. Därmed blir kopplingen mellan ojämlikhet, skuldsättning och kriser belagd. Och de som inte tänkt på ojämlikhet tidigare kanske gör det nu.

 

 

Publicerat i Ekonomi, Forskning, Historia, Politik | Lämna en kommentar

Lena Anderssons samhällsförnekelse

Lena Andersson vill att en nation ska betraktas som en storstad (DN 10 december 2016). ”I motsats till nationen och landet saknar storstaden metafysik”, skriver hon. Detta är liberalens filosofiska grund för att motverka nationalism – en förnekelse av nationen. ”Metafysik” antyder att det gemensamma är något falskt, ett påhitt, som man helst ska vara utan. I staden finns ”gator och hus, parker och torg, saker och ting, butiker och varor och människorna som befolkar den”. Folk ska kunna flytta vart de vill utan att någon kommer med idén att här får bara vissa bo. Så ser den liberala utopin ut, ett aggregat av isolerade individer som inte bryr sig om varandra. Där det finns frihet (men kanske ändå en polis som jagar tjuven och en militär styrka som försvarar de fria mot de aggressiva?).

Men vi lever ju i abstraktioner: Nation, demokrati, rättigheter med mera är inga fysiska ting som vi promenerar bland. Abstraktionerna finns, objektivt, trots att de inte är objekt i materiell mening. Anderssons upplösning av ”metafysiken” blir som att reducera kärlek och svartsjuka till en fråga om hormoner och könsorgan.

”Människan” har aldrig funnits, bara människor. Människor har begränsad livslängd, samhället dör inte. Samhället finns inte bara i en uppsättning fysiska ting utan framförallt som en uppsättning institutioner, det som Lena Andersson tycker är ”metafysik”. Politiskt sett kan man jämföra två modeller. Den ena modellen väljer att genom ett omfattande välfärdssystem byggt på höga skatter omfamna alla medborgare inom ramen för de historiskt uppkomna nationerna, och därigenom skapa trygghet och inkomstutjämning. Den andra modellen ser med grundmurad avsky mot statlig styrning och vill ge största möjliga frihet åt egoismen. Det enda som behövs är ett väl fungerande prissystem som koordinerar de fria individernas önskningar, alla skatter stör detta prissystem (men man får stå ut med ett begränsat inslag av dessa). Inkomstskillnader är naturliga belöningar till dem som genom sina individuella aktiviteter skänker största möjliga BNP och därmed en högre nivå även för de fattigaste. Välfärdssystem förstör incitamenten. Därför är det bättre att avslöja alla inbillningar om ett samhälle och bättre att likna vår tillvaro med en anonym stad där var och en mind their own business.

Det går inte att avskaffa nationen, som Andersson tror, eftersom det är den historiskt uppkomna form som samhället uppträder i. Det är ingen inbillning, ingen kommunistisk konspiration mot den fria liberala individen. Man kan bara omfamna de frustrerade, de som misstror det politiska etablissemanget till den grad att de tror sig se en lösning i att mota bort mexikaner eller syrier när de ställer sig i ”parker och torg”. Själva existensen av nationer är dock problematisk, den ger en grogrund för att skilja den ene från den andre, och nationella välfärdssystem kan inte bli universella.

Den mest konsekventa individualismen vill privatisera även polis och militär genom att var och en får beväpna sig själva för att försvara vad man åstadkommit genom sin isolerade entreprenöranda. Dit vill inte Andersson, men i den rikaste nationen på jorden förekommer rätten att bära vapen med hänvisning till nationens konstitution. Detta ting, vapnet, ger i vardagen ett sken av en lösning om man känner sig hotad. Och det är hotet som gör skillnaden. Det finns ingen annan lösning än trygghetssystem och inkomstutjämning, det är det enda sättet att skapa ett civiliserat ”vi”. Liberalens jakt på felaktiga attityder eller metaforer duger inte alls.

Roy Bhaskar (1989), ”The Transformational Model of Social Activity”, i Dialectic. The Pulse of Freedom. Verso, London, s 155.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar