Utsläppsmoratorium

Kan man ”bannlysa” beslut som leder till utsläpp? Många håller med om att klimatfrågan har tappar fart, kanske speciellt efter mötet i Köpenhamn. Jonas Anshelm och 22 andra försökte med en debattartikel i DN den 10 maj att sätta fart på den igen genom ett förslag om att bannlysa beslut som leder till klimatutsläpp. Det var onödigt att föreslå något så stelbent – ska man inte få lägga pengar på att reparera potthål i gatan (som kan ställa till olyckor) därför att det gynnar biltrafiken?

Jonas Anshelm får plats i Corren en vecka senare, och försöker prata bort det med hänvisning till betyg i skolan! Det han är ute efter är att klimatproblemets lösning innebär att vi måste välja bort ekonomisk tillväxt, och att vi måste vara beredda på livsstilsförändringar. Jag tycker man ska avvakta med det där med tillväxt: Det som slår mig efter Energiutblick 2012 och 2014 är att så många privata, kommersiella företag är inne på att använda eller finansiera klimatvänliga lösningar. Och det är inte så konstigt, här finns ju en framtid med helt nya prylar och ombyggnationer som naturligtvis är källor för vinster. Man måste se det också! Men Jonas Anshelm kanske tror att teknik alltid och nödvändigtvis måste vara fossilkrävande?

Och så behovet av förändrad livsstil: Man behöver inte vara historiker för att se att livsstilar förändras ständigt. Under de 200 år eller så som vi kan tala om ett moderniserande eller moderniserat samhälle har förändring varit regel. Det finns naturligtvis ingen gen som gör människor motvilliga till klimatvänliga livsstilar. Visst är det riktigt att det moderna samhället är uppbyggt kring fossilanvändningen, och att vrida sig ur det är bland det svåraste man kan företa sig. Men om det går att ändra attityder till judar, homosexuella, romer, förståndshandikappade och en mängd andra grupper som diskriminerats, så går det också att ändra på synen på exempelvis flygandet (om det nu inte går att få fram ett klimatneutralt flygbränsle).

Jag tror det är onödigt att förknippa klimatomställningen med tagelskjorta, askes och självplågeri. Det är värre att statsminister Reinfeldt aldrig tar fram klimatfrågan i sina tal och framträdanden, han gör det bara när han måste. Hos moderaterna och många nationalekonomer (dock ej Thomas Sterner) finns en föreställning att många klimatåtgärder är för dyra i förhållande till effekterna. Det är ett förtäckt sätt att att säga att klimatproblemet inte är så allvarligt. Och i den föreställningen ligger en norm om att det som sållas fram på marknaden är det ”kostnadseffektiva”, och därmed att allt annat är någon form av slöseri. På marknaden sker nämligen Den Stora Avvägningen, den där kostnader vägs mot nyttor. En detalj som omvandlar framtidens till aktuella belopp är något som kallas diskonteringsräntan, och just på den punkten skiljer sig Sterner (och Stern) från många andra nationalekonomer.