Metodologisk nationalism

Handelsbalansstatistik har inte alltid funnits. Den började föras på 1600-talet, av italienska stadsstater och från 1696 av England och Irland. En konferens kommer att hållas i höst kring detta, se http://toflit18.hypotheses.org/579

Det framgår tydligt att forskningen inriktas på handeln och industrialiseringen. Men lika intressant är ju skapandet av den, att den först inte fanns och sedan ansågs behövas. Detta måste vara en väsentlig del av den modern statsblivandet. Nu förs statistik över vad som förs in och ut – in och ut från vad? Och varför brydde man sig inte tidigare?

AD-48-L60-CommerceCompresse1-596x372

Jag är väl lika hemmablind som alla andra som är skolad i en viss vetenskap. Men lite distanserat tänkande kan man ägna sig åt: Här skapas ett ”vi” och ett ”dem”. De köper och vi säljer, och tvärtom. Handlaren på engelsk botten och den på portugisisk behöver egentligen inte bry sig om nationer eller stater. Handel som handel. Men nu ska det bokföras så att den ene tillhör ”oss” och den andre ”de andra”. Dessutom ”balans”, det får ju inte bli minus i kolumnerna för ”oss”.

Man kan åkalla Eli Heckscher i den ekonom-historiska himlen, han som grundlade ämnet och i sitt mästerverk förde diskussioner om det ”egentliga Sverige”, alltså de gränser landet hade under hans levnadstid under förra hälften av 1900-talet. Finland måste ju då räknas bort, trots att varit en naturlig del av riket under lång tid, inklusive under Gustav Vasa fram till 1809. Dessutom måste provinserna, alltså de besittningar som räknades till den svenska stormakten på 1600-talet, frånräknas. Och sen har vi ju Norge 1815-1905, en ganska löslig förening med Sverige, men ändå. Otaliga är numera de tidsserier som ekonom-historiker konstruerar som går i samma fotspår, eliminerar väsentliga delar av det svenska territoriet, i syfte att jämföra samma med samma. Det är ju faktiskt inte sant.

Sedan 1995 är riket med i EU. Där finns också vi och dem, men då bara som summor av nationella ut- och in-strömmar. EU är ingen riktig nation utan ett helt unikt mellanting, numera försvagat. Det kan man ta som bevis för att statistik i sig självt inte skapar nationell, eller europeisk, tillhörighet. Men det är ett medel för det. Ett medel som får finansministrar och ekonomer att jämra sig över underskott och tala tyst om bytesbalansöverskott. Allmänheten påminns på så vis indirekt om nationsskapandet via statistik, men inte när regimen är ett mellanting av statsförbund och stat. Grekland är bara delvis vårt problem, inte riktigt helt vårt, speciellt inte om ”de” har fuskat.

 

Om matsbladh

Filosofie doktor i ekonomisk historia, docent i teknik och social förändring, pensionär.
Det här inlägget postades i Ekonomi, Forskning, Historia, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s