http://www.globalwarmingart.com/wiki/File:Climate_Change_Attribution_png
Med vissa mellanrum kommer förslag om att införa timvis elmätning. Tanken är att konsumenterna ska få information om sin egen förbrukning, helst direkt via någon visare i hemmet. Ofta är detta kopplat till att differentiera priset så att det blir dyrare när många använder el, och billigare när få gör det. Genom en utjämning skulle elproducenterna kunna höja kapacitetsutnyttjandet, vilket skulle minska behovet av fler kraftverk, eller sänka elsystemets kostnader så att elpriset skulle kunna sänkas generellt.
Om människor och organisationer endast reagerade på priser och hade tid att reagera på alla priser hela tiden, och inte alls tog hänsyn till traditioner och umgänge, skulle en ”prissignal” lösa alla problem snabbt och enkelt. Men sådana är vi inte. Det har funnits bränslemätare i bilen så länge man kan minnas, utan att detta lett till att vi kör snålare eller att vi låter bilen stå. Enbart mätning och ”feedback” räcker inte.
Dessutom är förslaget okänsligt för våra vanor och behov: Ska vi flytta julen, med dess belysningar, pepparkaksbak och annan matlagning, till sommaren bara för att utjämna en ”lastkurva” hos elsäljare och elproducent? Eller dammsuga på natten? I konsekvensens namn borde den som lägger ett förslag om differentierade priser kräva en radikal arbetstidsreform, så att vi får fler nattjobb, och större spridning på semestrarna – och själv föregå med gott exempel!
Den okänslige ekonomen skulle framhärda i att man måste få folk att göra en samhällsekonomiskt korrekt avvägning genom att de får veta de egentliga kostnaderna för elen. Men den ekonom som öppnat sina egna sinnen för hela livet skulle respektera att folk redan gjort en avvägning: Vi firar jul på det sätt och under den tid då vi brukar fira jul. Det kan tyckas konstigt att definiera julen som ”en kollektiv nyttighet”, men traditioner är det: En viktig poäng med julen skulle gå förlorad om var och en firade den individuellt när som helst på året.
Jag skulle hellre vilja se ett slags samhällskontrakt, en kombination av blocköverskridande överenskommelse mellan statsbärande partier, plus ett löfte till folket om långsamt men märkbart stigande energipriser (inte bara elpriser) som kan neutraliseras genom effektiviseringar. Många effektiviseringar är inte bara enkla utan också utgiftsbesparande, lampor med låga wattal, snåla duschmunstycken. Ofta handlar det om att inköpspriset och bristande erfarenheter avskräcker från att tilläggsisolera, skaffa värmepump, byta till bränslesnålare bil (till exempel en lättare bil). På sikt blir allt fler åtgärder lönsamma i takt med att energipriserna stiger eftersom energisnålare prylar är billigare i drift.
Man måste alltså skilja på inköpspris och driftkostnad, men också, när det gäller bränslet, fjärrvärmen eller elen, skilja på energipris (alla delar) och energikostnad. Priset avser kronor per enhet, per kilowattimme till exempel, medan kostnaden = P x Q, pris gånger kvantitet. Om man köper en pryl som sänker mängden använd energi kan den totala kostnaden bli densamma även då priset stiger. Det går att säga och det går att förstå, och det skulle gå hem i alla hushåll utom hos klimatskeptikerna.
